Äntligen!

Är ett ord som är helt fantastiskt bra och fungerar i alla lägen! Sedan är det ett väl beprövat ord av den gode Gert Fylking, det är ju bara att fråga Herr Horace Engdahl.  

Just nu så skulle ett "Äntligen" passa väldigt bra för en stilig singel som jag! För just nu så har min mataptit blivit helt uppåt väggarna stor och jag bara slukar i mig min mat. Till och med i vissa fall att jag gör en skuttande samt galopperande glädjedans innan maten sätts ner på sin givna plats. Tror att dansen kallas Mazurka för stor matportion. Idag slukade jag i mig 13dl mat!! Lyckan var som gjord. Då passar verkligen ett "Äntligen" in.

Ett annat "äntligen" är att idag måndagen den 30/11 2009 så kan jag Mozart villigt erkänna följande:
Jag passerade oberörd två hundar, en på vardera sida om mig. Jag sträckte upp mig och lät min krona pryda mitt huvud. Struntade totalt i att det var 1st Irländsk Setter och 1st Labrador. Klart att de ville hälsa på sin hövding, men jag hade inte tid för sådant. Sedan vill jag inte hamna i klistret eller på en löpsedel t ex Härliga hund "Kungen av Frösön på krigsstigen" eller " Vem är tiken han umgås med?". Fattar ni? Man har ju sitt privata och sitt offentliga liv som konungen av Frösön.

Det tredje "äntligen" för idag är att det är SNÖ ute nu! Äntligen kom det vita ner på backen och man blir som "valp" på nytt igen. Öronen täpps igen för att jag bara måste undersöka marken och dess dofter utan att bli störd.
Skulle ändå vilja höja en varningens tass om att inte lyssna på kommandon. Jag hade fått upp ett riktigt trevligt spår. Sniffade, sniffade och, ja, sniffade. Sedan sa det pang! Snöbumling mitt på nosen och munnen full med snö! otäckt. Efter ett antal grymtanden, gurglanden och nysande så var man "back on track" så att säga! Snö är kul, spännande och intressant, men inte i munnen eller i nosen.

Äntligen så kan jag som hund passa på att ta mitt ansvar för mina "behov", både i flytande form och i fast form.
Det är inte en bra idé att ens försöka äta snö som är gul! Dessa gula fläckar är det vi hundar kallar för "kiss-mail", ett sätt att föra en kommunikation oss hundar emellan. Hoppas att du inte testar!


Äntligen dags att krypa till kojs för att snarka!

Vi höres!
//Mozart

Renlighet...

Igår kväll klagade husse på min andedräkt vid sedvanligt aftongos! Ikväll mina vänner så lär han inte klaga speciellt mycket, eller??



Smög in och snodde min gröna och fina tandborste ikväll och tog tag i problemet, helt själv!
Och ni ser också den välslaktade Rosa pantern.




i am busted!!


Vad tror ni? kommer husse och matte klaga på min så kallade "torrfoder-andedräkt" ???


Vi höres!
// Mozart


Strumpfetischist!

Okej, jag ger mig! Jag Mozart kungen av Frösön och hertig av Västergötland erkänner att jag är strumpfetischist.

Kan bara inte låta bli att smita iväg och nypa åt mig en liten strumpa som av någon anledning skulle råka ligga på sängen, golvet, en stol eller någon annanstans. Tyvärr så är väl kanske inte smaken och lukten så rolig, om man råkar sno en strumpa av husse! Stackars kille, hans fötter verkar inte må så bra.

Men att få tag på en strumpa som bara ligger på en plats och är alldeles ensam är nästan lite som ett "ha begär". Jag får en röst inom mig som viskar: "ta den, ingen ser, ingen märker, kom igen då, du är väl ingen katt?". Så jag bara måste ta den. Sedan lägger jag mig på en strategisk plats och slickar på den och gosar upp den så den är alldeles blöt av mitt saliv. Inte för att jag vill tugga sönder den, absolut inte och så taskig är jag inte, utan bara snutta på den.

Idag eller rättare sagt ikväll så låg det et par strumpbyxor som matte hade lagt på sängen! Lyckan var gjord och ingen ser på. Tassar in och på ett berner likt och smygande sätt tar jag ett stilla och smidigt grepp i tåändan och drar dem sakta nerför sängen. Vad hör jag då?? Japp, du gissade rätt, husse som säger barskt: Mozart, vad gör du?  Oj vad jag frös till och tänkte om jag står still så ser ingen mig, lite fel tänkt av mig. Kikade upp och mötte husses blick. Insåg rätt snabbt att det inte var någon idée att en försöka spela oskyldig eller ens att vara osynlig.

Något allmänt generad med att få min operation "strumpan" avbruten på ett sätt som verkar vara ett bakhåll från husses sida, så gick jag ut till köket för att se om man kunde tigga till sig lite mat från matte. Tror ni att jag lyckades? Inte ens mina bruna ögon kunde få henne att skänka mig en bit knaperstekt bacon. Var är vår värld på väg egentligen?

Vi höres!
/ Mozart


Smaskigt värre!

Tjena, eller rättare sagt så är det hög tid för mig att vältra min lurviga kropp på min sedvanliga sovplats.

Nu händer en hel del med mig, påstår iaf mina tvåfotingar.

* Har fått börjat med mitt kära Pedigree foder igen, mycket gott och allt slukas med hull och hår. Men varför måste de ta i så lite av det?

* Knaprar världens godaste godis! Den heter visst Rimadyl. Tyvärr är den i små doser. Fattar inte varför H&M säger att det är medicin, för medicin är ju inte alls kul att knapra på. blir allmänt förvirrad. Men det känns så mycket skönare i bakhöften när jag går och rör på mig.

* Träffade den snälla tjejen på gården. Hon ville gosa med mig och prata med husse, tyckte jag var ett smart drag att hon ville samt att husse gick med på det för jag fick en hel plsatburk med levergodis av henne. Hon sa att det var till en "något" mindre hund, men att jag hellre skulle få den, då gav jag "vacker tass". Allt för att flirta in mig.

* Vinner över husse i våra nattliga läten samt fistävlingar! Mozart vs Husse 1-0

* Massakerat Rosa Pantern, han blev ögonlös!

Idag och framför allt i kväll så har tvåfotingarna suckat över mig på grund av mina högljudliga smaskanden!
Efter maten, efter vatten, slickat tassar, tvättat vissa vitala "stridsdelar" ett x antal gånger, när jag lägger mig på golvet, slickat på fötter och i princip allt jag har gjort idag så har jag smaskat! 

Tror jag ska kila in i sovrummet och lägga mig under sängen och smaska ordentligt för att sedan dra mina timmerlass av snarkningar. Vad gör man inte för att småreta tvåfotingarna????.......undra om den snälla tjejen är ute i morgon på kvällsrundan ..


Vi höres!
Mozart

 

Den "MOPSande" Terriern och jag!

Jag förstår inte varför dessa små lurkar till grytvantar skall ska envisas med att vara allmänt kaxiga! Några kvällar i rad har jag sprungit på en Chihuahua. Alltid ska denna lilla sak skrika åt mig på ett ljudligt falsettspråk. Förstår han inte att dessa pip är inte speciellt intressanta för en ståtlig bernis som jag. Egentligen vore det kul att lattja runt med honom, men tror inte att lillskiten står pall för mina något fler kilon i lekandets vilda svängar, man vill ju inte trampa någon på tassarna. Så jag tror, eller vet att jag gör rätt i att låta honom passera mig. Hoppas att det är ett Chihuahua-språk som betyder:" Var hälsad, du store konung". 

Det som gör mig lite oroad är ju ändå att jag inte känner mig lika dragen till att flyga fram till andra hundar eller att pipa samt hälsa, i värsta fall på sin höjd ett glutturalt grymtande. Hoppas bara inte det är min ålder som påverkar mig till att vara en laglydig och väluppfostrad hund. Inte ens i går vart jag brydd när den mopsande terriern sprang fram och skällde samt morrade. Tyckte mest synd om killen. Tror att han kände sig lite ensam utan sin matte som verkade vara på irrfärd på de jämtländska cykelbanorna. Därför nickade jag på mitt kungliga sätt och log, kände mig som Drottningen av Sverige fast något manligare. Inte lätt för de små liven.

Som jag nämnt i tidigare blogginlägg så får ju husse och matte sina knäppar, eller lydnadsryck som de själva väljer att kalla det för. Just nu är det FOT som gäller. Jag kan ju inte ens gå tio meter innan man hör: Fot! Ibland så  ligger jag tassen före och gör fot då de precis öppnar munnarna. Gäller ju att kunna spara tid så jag kan inventera kissfläckarna på det vintriga gräset. Är ju inte dum i kolan heller. 

Nu är det hög tid för mig att krypa ner med min rosa panter under sängen för att inta den efterlängtade sömnen. Tror jag skall snarka extra mycket som straff för de militäriska tendenserna vid lydnad.


Höger, vänster om.. Marsch!
// Mozart


Brain-testad!

Tjena hopp alla glada Mozart fans! Nu äntligen är jag tillbaka i de Jämtländska skogarna.

Helg har det visst vart, tyvärr så är det inget som jag har märkt av då mesta delen av tiden har gått åt att rulla klorna i bilen.

I fredags så skulle vi fara till ett ställe som kallades för Tranås. Husse och matte förklarade för mig att jag skulle få göra ett MH-test. Så det var ju lika bra att följa med. Hämta upp husse på hans jobb först och sedan br det iväg, trodde vi iallafall. Oftast när vi ska åka iväg på något som ligger på de sydligare breddgraderna så ska ju, enligt mina tvåfotingar, det hända någonting och denna gång kom snöstormen på besök. Vilket försenade oss med cirka 4-timmar. Hehe jag klagade inte utan mådde gott i bilen och ja, rullade mina klor mellan snarkningarna.

När vi hade parkerat bilen och nattrundan var gjord klev vi in på vandrarhemmet. GRYMT gott det doftade där, tyckte jag! LÖPTIK vägg i vägg... YUMMIE!!! Lite jobbigt att vakna upp på morgonen och få höra att det var min syrra Quasi. Så det var lika bra att bli lite polare med collie snubben Viktor.

Efter att husse och matte fick sin beautysleep på knappt 4h samt min brutala upptäckt att det var syrran som löpte så for vi till Tranås brukshundsklubb. Det var dags för MH-testet. Testet var kul men lite småläskigt på vissa ställen, skönt att husse fanns med under testet. Men varför skulle det stå en massa folk som kika på mig?? jag hoppas att det var för att Kungen av frösön var i Tranås, kul var det iaf med publik.

Fick ju träffa lite syskon samtidigt vi var där. Kul att se dem igen och det kändes som tiden i valphagen var far far away, typ 45kg sedan. Sedan blev det en kort men intensiv kväll hos husses föräldrar och i morse for vi hem till Jämtland! Snacka om fullpackad helg! Tur jag kan vara hemma och få vila upp mig i morgon med matte.

Skönt att se mina ägor lysa i mina pinkstolpars ljus!

Nu när jag snabbt men intensivt kollat av mina domäner kan jag äntligen få fläka ut mig på min favoritplats och snarka mig in i drömmarnas värld.

Vill först hälsa till: Sacko, Maya, Quasi, Ella, Cassandra, Viktor med hussar och mattor att det var GRYMT kul att få träffa er och se er. Och har ni vägarna förbi mitt kungarike så rullas den röda mattan ut för er! Husse och matte bakar bullar och jag fyller upp förrådet med grisöron.

Nu ropar min BIA på mig, bäst att lyda dess lockrop!

Vi höres!
Mozart

RSS 2.0