mozart- Mitt liv som hund

Hej på er!

Alltså jag och husse har ju bråkat en del om något som han kallar för "Kablar". Själv så ser jag inget hinder i att tugga på dem, de är ju lagom mjuka och alldeles tuggvänliga, enligt vadf jag tycker och givetvis så tycker ju husse tvärtom.

I går kom han hem med något som såg grönt ut och hade en massa ihåliga rutor. Bäst att undersöka lite så jag nosade en del på det och insåg att det var ju inte så farligt som de såg ut. SKönt, jag måste ju se till att allt här hemma är som det ska.

Husse tog med sig "det gröna" in i finrummet och började på att greja och ha sig, själv så drog jag in på toan för att få vila lite. Efter ett tag så vaknade jag till liv och husse han skulle prompt ta mig ut på en kissrunda, men jag ville inte alls fast när jag väl kommit ut så var det underbart att göra av sig. Då vi kommer tillbaka så ser jag bara hur kablarna hänger och dinglar och jag hör en röst säger: "Tugga, tugga, jag bara måste tugga" Jag kunde inte motstå min inre röst utan rusar i full gallopp mot kablarna som hänger ner från datorn.

Men jisses vad paff jag blev då! De där gröna sakerna som husse kallar för "kompostgaller" satt i vägen och allt tog ju bara tvärstopp. Alltså jag kan inte bita på dem längre!  Jag nosade extra på gallret och gick sedan ut i köket för att få mig lite vatten och sedan återvända till kablarna i hopp om att gallret var borta. Men icket och det kvittade att jag försökte skrämma iväg det med att små skälla på det. Tyvärr så sitter det kvar fortfarande, får nog göra nya försök en annan dag.

Snart tror jag att jag vill ut en sväng! Det är så intressant att försöka jaga humlor och fåglar i parken. Varför är jag inte en fågelhund istället?

Vi höres!
//Mozart